när målet känns viktigare än vägen dit

allt är samlat på ett och samma ställe men är ändå överallt. härligt, men frustrerande. fylld med massor av tankar och känslor, från toppen av huvudet ända ner till stortån. nästan så det känns som jag är påväg att spricka. för mycket, för bra. när jag fått kontroll över det, kanske frustrationen försvinner och det blir ren lycka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0